Det är sjukt hur trött jag är på livet. Eller nej inte livet, mer på vardagen. Orkar ingenting och är noll motiverad när det gäller skolan. Jag pallar inte att vi går från kvart i 9 till 4 varje jävla dag utan att det händer någonting. Jag är pank och hatar staten/regeringen eller vem fan man ska vara arg på, att det bara är 1050 kr som man får i månaden som studiebidrag. Dock sa Hanna igår att det skulle höjas med 120 kr. WOHO, eller inte. Inte särkilt mycket att hänga i julgranen liksom. Okej, jag vet att man bara kan skaffa ett extrajobb, men jävlar vad motiverad man blir när man får ett nej hela jävla tiden. Det tär verkligen på en.....
När jag sen för en gångs skull är jävligt motiverad för att räkna matte, som typ är det enda jag är bra på i skolan (knappt det heller), bestämmer tid med en släkting som är rena rama geniet på matte, åker till stället vi ska träffas på, sitter där i typ 2 timmar och när han slutligen inte kommer åker jag hem besviken och inte mycket klokare än vad jag var innan. Hallelujah, det kommer gå bra på matteprovet på tisdag.

Seriöst, jag orkar inte... Behöver ett lov, ett jobb, lite underhållning.

Allt det lär nog dröja. Jag älskar livet!